Jag hade fortfarande inte fått något svar när jag hade ringt henne och hon svarade inte på mina sms. Vad skule jag göra?

Jag satt och kollade in i väggen och vart helt tom. Tillslut tog jag upp mobilen igen, kollade igenom kontakterna och ringde Elena.

"Hi it's Elena" hörde jag i telefonen.

"Hi Elena it's Nicole, you have to help me with something!"

"Hi, Help you with what?" sa hon och lät lite orolig

"My friend Felicia is gone she doesn't answear her mobile phone And I have no idea where she can be!"

"Ok, I'll come over to you now, where do you live?

"At the Kenstington School, one stare up and the first door to the left" sa jag hastigt

"Wait, are you going to the kensington school? So am I" jag blev genast lite gladare

"Are you? Omg, I didn't know that. But come over here now!"

"Ok, be right there. See you" sa hon och jag la på.

Nu var hon påväg och jag visste inte vad jag skulle göra. Varför kunde hon bara inte svara i telefonen?

Jag blev väldigt lätt orolig och speciellt över min bästavän som bor med mig och vi är ju i England! Och jag kunde ju inte hitta här så det var bra att jag ringde Elena eftersom att hon bott här i hela hennes liv.

-

Det knackade på dörren och jag sprang snabbt mot hallen. Jag öppnade och släppte in henne snabbt. Hon hade på sig en blå tröja och hade ett guldigt nyckel halsband.

"So, what happen?" sa hon och kollade undrandes på mig.

"I've called her since 4 and the clock is 6 now and I'm starting to get very worried"

"Come, We can go out and try to find her" sa hon och tog med mig till hallen.

Vi började att sätta på oss våra skor och jackor. Elena blev klar och öppnade dörren och väntade på mig jag gick och tog min väska, nycklar och självklart min mobil.

Jag gick ut från dörren och låste, la ner nycklarna i väskan och började gå ner för trapporna i en snabb takt.

---

Vi gick till starbucks och kollade om hon var där men det var hon inte. Efter ett par minuter var Elena tvungen att gå hem eftersom att hon var tvungen att plugga. Plugga? var hon seriös?

Vi sa hejdå och hon gick hem. Nu skulle jag klara mig helt själv i stora London och jag vet bara vart Starbucks och Forever 21 ligger och vår skola såklart. Jag började gå runt lite och letade mig fram mellan gatorna och hade nu ingen aning om vart jag var. Jag stog mitt i en park klockan 18.28 en lördags kväll, shit!

Jag kollade mig omkring och såg en man stå vid ett träd och kollade på mig, det var en extremt obehaglig känsla så jag gick därifrån. Jag kollade bak och mannen gick sakta efter mig, han hade en luva över sitt huvud så jag kunde inte se direkt om det var en ung eller en äldre man.

-

Jag började att gå snabbare men han gick ikapp. Jag fick panik så jag började att springa jag kollade bak och mannen var nu borta, jag kände en lättnad och började att gå i en normal takt igen men jag fortsatte att kolla mig omkring. Jag tittade bak igen bara för att kolla så att det inte var någon efter mig, men innan jag visste ordet krockade jag i någon och skrek till. Jag kollade fram och märkte att jag hade krockat i ett träd och började nästan att skratta åt mig själv. Hahah jag hade gått in i ett träd.

Jag orkade inte att leta längre eller det va så att det började bli lite läskigt så jag gick hem.

Efter en viss tid var jag hemma, jag la ifrån mig min väska tog av mig mina skor och min jacka. Jag gick med tunga kliv till soffan för att sätta på tv:n. Jag tänkte vänta tills hon skulle komma hem, kanske hade Felicia gått och handlat för vi behövde ju handla. Jag bläddrade genom kanalerna och stannade sedan på ITV2 jag visste inte vad som gick men satt och kollade på det. Och tillslut hade jag glömt bort att Felicia var borta.

---

Sådär kapitel 7 ja! Johanna skriver nästa kapitel iallafall så jag vet inte när den kommer ut.