Jag hade fortfarande inte fått något svar när jag hade ringt henne och hon svarade inte på mina sms. Vad skule jag göra?

Jag satt och kollade in i väggen och vart helt tom. Tillslut tog jag upp mobilen igen, kollade igenom kontakterna och ringde Elena.

"Hi it's Elena" hörde jag i telefonen.

"Hi Elena it's Nicole, you have to help me with something!"

"Hi, Help you with what?" sa hon och lät lite orolig

"My friend Felicia is gone she doesn't answear her mobile phone And I have no idea where she can be!"

"Ok, I'll come over to you now, where do you live?

"At the Kenstington School, one stare up and the first door to the left" sa jag hastigt

"Wait, are you going to the kensington school? So am I" jag blev genast lite gladare

"Are you? Omg, I didn't know that. But come over here now!"

"Ok, be right there. See you" sa hon och jag la på.

Nu var hon påväg och jag visste inte vad jag skulle göra. Varför kunde hon bara inte svara i telefonen?

Jag blev väldigt lätt orolig och speciellt över min bästavän som bor med mig och vi är ju i England! Och jag kunde ju inte hitta här så det var bra att jag ringde Elena eftersom att hon bott här i hela hennes liv.

-

Det knackade på dörren och jag sprang snabbt mot hallen. Jag öppnade och släppte in henne snabbt. Hon hade på sig en blå tröja och hade ett guldigt nyckel halsband.

"So, what happen?" sa hon och kollade undrandes på mig.

"I've called her since 4 and the clock is 6 now and I'm starting to get very worried"

"Come, We can go out and try to find her" sa hon och tog med mig till hallen.

Vi började att sätta på oss våra skor och jackor. Elena blev klar och öppnade dörren och väntade på mig jag gick och tog min väska, nycklar och självklart min mobil.

Jag gick ut från dörren och låste, la ner nycklarna i väskan och började gå ner för trapporna i en snabb takt.

---

Vi gick till starbucks och kollade om hon var där men det var hon inte. Efter ett par minuter var Elena tvungen att gå hem eftersom att hon var tvungen att plugga. Plugga? var hon seriös?

Vi sa hejdå och hon gick hem. Nu skulle jag klara mig helt själv i stora London och jag vet bara vart Starbucks och Forever 21 ligger och vår skola såklart. Jag började gå runt lite och letade mig fram mellan gatorna och hade nu ingen aning om vart jag var. Jag stog mitt i en park klockan 18.28 en lördags kväll, shit!

Jag kollade mig omkring och såg en man stå vid ett träd och kollade på mig, det var en extremt obehaglig känsla så jag gick därifrån. Jag kollade bak och mannen gick sakta efter mig, han hade en luva över sitt huvud så jag kunde inte se direkt om det var en ung eller en äldre man.

-

Jag började att gå snabbare men han gick ikapp. Jag fick panik så jag började att springa jag kollade bak och mannen var nu borta, jag kände en lättnad och började att gå i en normal takt igen men jag fortsatte att kolla mig omkring. Jag tittade bak igen bara för att kolla så att det inte var någon efter mig, men innan jag visste ordet krockade jag i någon och skrek till. Jag kollade fram och märkte att jag hade krockat i ett träd och började nästan att skratta åt mig själv. Hahah jag hade gått in i ett träd.

Jag orkade inte att leta längre eller det va så att det började bli lite läskigt så jag gick hem.

Efter en viss tid var jag hemma, jag la ifrån mig min väska tog av mig mina skor och min jacka. Jag gick med tunga kliv till soffan för att sätta på tv:n. Jag tänkte vänta tills hon skulle komma hem, kanske hade Felicia gått och handlat för vi behövde ju handla. Jag bläddrade genom kanalerna och stannade sedan på ITV2 jag visste inte vad som gick men satt och kollade på det. Och tillslut hade jag glömt bort att Felicia var borta.

---

Sådär kapitel 7 ja! Johanna skriver nästa kapitel iallafall så jag vet inte när den kommer ut.

---

Jag vaknade nästa morgon och kollade åt Felicia's håll och hon sov fortfarande, det förstod jag eftersom att hon var så trött igår. Jag gick met tunga kliv mot badrummet för att gå på toa och borstade igenom mitt hår och satte sedan upp det i en toffs. Jag gick sedan vidare mot köket och började steka ett par pannkakor. Jag brukade alltid göra pannkakor på lördagar och tänker fortsätta så. När pannkakorna tillslut var färdiga öppnade jag kylskåpet och tog fram lite sylt. När jag hade ätit klar ställde jag undan talriken och sylten och gick mot badrummet för att ta en snabb dusch.

-

Jag vaknade av att Nicole hade stängt igen badrumsdörren och kollade snabbt på klockan, den var 11.23. Jag gick snabbt upp och var väldigt hungrig och kände doften av pannkakor som kom ifrån köket. Jag gick med snabba kliv raka vägen mot köket och såg att Nicole hade gjort pannkakor och lämnat några till mig. Det var snällt av henne, hon brukade alltid göra pannkakor på lördagar. Jag kände efter om dom fortfarande var varma och det var dom. Jag öppnade kylskåpet och tog fram sylt och satte mig vid det lilla köksbordet. Jag åt upp det snabbt och märkte sedan att Nicole hade kommit ut från duschen. Nu när Nicole hade duschat klart så skulle jag passa på att ducha.

"Godmorgon Sömntuta" Hörde jag Nicole säga.

"Hahah, jag var ju jätte trött igår ju" Svarade jag tillbaks med ett leénde.

"Ja, jag vet. Du somnade ju i soffan" Sa hon och blinkade med ögat och jag började skratta. Jag fortsatte att gå mot badrummet, stängde dörren och satte på duschen.

-

Jag började att klä på mig och det blev ett par skorts och min favorit tröja som jag inte hade haft på mig på länge. Jag började att föna mitt hår och sen när det var torrt borstade jag igenom det och började sminka mig lite lätt. Jag tog på mig lite mascara, puder och rosa läppstift fixade håret lite och var klar. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra idag. Tillslut blev jag helt uttråkad och satte på radion. Där hördes det en låt som jag hade hört förut, Felicia brukade spela den för mig. Vad var det den hette nu igen? Juste det var ju What Makes You Beautiful med One Direction. Ieeep! Jag höjde volymen och började sjunga med och dansade runt lite smått. När sedan låten var slut började den spela upp Domino med Jessie J, en av mina favorit låtar och såklart sjöng jag med.

Sedan hade jag tråkigt igen.. Det fanns verkligen ingenting att göra. Jag bestämde mig för att gå ner på stan en sväng och köpa lite fika. Jag gick mot badrumsdörren och knackade på.

"Du Felicia jag går ut en sväng, jag kommer snart!" och till svar fick jag ett okej.

Jag gick mot den lilla hallen och satte på mig mina converse, tog min handväska och mina nycklar och gick ut för dörren.

---

Jag gick med snabba steg ner för trappan öppnade portdörren och gick mot Starbucks. Jag närmade mig starbucks och stannade vid övergångsstället. När det var min tur att gå över gick jag med ganska sega steg, jag hade ju inte direkt brottom? eller?

När jag var vid mitten av övergångsstället såg jag en bil komma med snabb fart rätt mot mig. Jag fick panik och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag blev helt fryst som om jag inte kunde röra mig.Jag såg en person komma springandes och personen sprang snabbt emot mig tog tag i min arm och flyttade mig från vägen.

"Omg, are you ok?!" Sa personen, jag kollade upp och såg en tjej i min ålder fast kanske något år äldre.

"Uhm.. Yeah I'm Ok." Sa jag och kollade mig omkring.

"Why did'nt you move out of the way, You could have been killed or something!" jag kollade upp på henne vad skulle jag säga? att jag fryste till?

"I could'nt really move" sa jag och kollade ner i marken.

"Well I'm glad your'e ok, maybe it's not the best timing but whats your name?"

"My name is Nicole, What's yours?"

"My name is Elena" Hon log mot mig och hennes leénde fick mit att le.

"Let me help you up" sa hon, det var väldigt snällt av henne.

"Thank you" Sa jag och log mot henne och hon log tillbaks.

Vi stog vid sidan av vägen och det blev grönt och bilarna började åka igen.

"Where were you going?" sa hon.

"Starbucks" svarade jag kort och pekade på skylten.

"Well, Let me help you there" Sa hon och log igen.

"You don't have to.."

"I want to, come here." Vi började gå över vägen då det var vår tur att gå över. Vi gick mot Starbucks och efter någon minut var vi framme.

"Thank you so much!" sa jag och log mot henne.

"Your welcome, It was nice meeting you Nicole!"

"It was nice to meet you too, But.. do you want to take a coffe with me?"

"Sure" sa hon och vi gick in på starbucks.

-

Jag beställde 2 kaffe och 2 stycken bullar och gick mot bordet där Elena hade satt sig. Hon var verkligen trevlig och snäll att prata med. Vi pratade om allt och vi försökte lära känna varandra. Hon var väldigt enkel att prata med, äntligen hade jag lärt att känna någon här och det kändes bra.

Vi hade pratat cirka en timme och hon var nu tvungen att gå.

"Wait Elena, Can I have you phone number?" sa jag

"Yeah sure" sa hon och skrev ner sitt nummer på en pappersduk.

"Here you go, It was nice to meet you." sa hon och log

"Thanks! See you, bye"

"Bye Nicole!"

Hon gick ut från starbucks och jag satt kvar för att dricka upp mitt kaffe. Jag såg att hon stannade för att sätta på sig sina solglasögon för det var ju ganska soligt ute just nu. Sedan tog hon upp telefonen då det var någon som ringde och gick sedan iväg.

När jag hade druckit upp mitt kaffe började jag gå hem.

---

10 minuter senare

-

Jag gick upp för trapporna, tog fram nycklarna och låste upp dörren. Jag tog av mig skorna och la väskan ner och gick runt i huset och letade efter Felicia.

"Hallå, Felicia är du hemma?" ropade jag. Jag fick inget svar så jag tog upp mobilen och försökte ringa henne och hon svarade inte och det kom till telefon svararen och jag la på. Jag skickade ett sms och skrev in: Hej, vart är du? ring mig! xx Nicole. Jag provade att ringa henne igen och fick inget svar igen. Vart kunde hon vara? klockan är ju 5 och hon har inte ringt. Jag började bli orolig, hon brukade alltid säga till om hon skulle någonstans. Efter ett tag provade jag att ringa ännu en gång och jag måste ha ringt minst 8 gånger och hon hade fortfarande inte svarat. Vart kunde hon vara?

---

Kapitel 6! Långt kapitel blev det. Och undra vart Felicia kan vara? Kommentera! /emma

Där stog Zayn och log, jag kände hur mina kinder hettades upp och det blev en pinsam tystnad.

"Uhm, I'm really sorry. Are you sure your'e ok? " jag såg hur han verkligen menade det.

"Yes, I'm ok" fick jag ur mig och log. Där stog Zayn en av mina största idoler och ber om ursäkt.

"It was nice meeting you, but I really need to go. Whats your name?" Jag kollade upp på zayn och sa:

"My name is Felicia" och jag log stort, "And your name is Zayn" sa jag och skrattade till.

Han kollade på mig med ett stort leénde och vinkade hejdå.

Jag kände hur hela jag blev hyperglad och började köra ett par dance mooves.

"haha, vad gör du?" sa Nicole. Jag vände mig mot henne och skrattade.

"Kom nu" sa jag och drog med henne bort.

-

Felicia drog mig därifrån och jag följde efter henne. Jag började undra vart vi var påväg.

"Vart ska vi?" sa jag tillslut efter en 10 minuters lång promenad längst gatorna.

"Shoppa såklart!" Sa hon och hade en stort leénde på läpparna. Jag log tillbaks och sprang ikapp henne.

Längst gatorna pratade vi om skolan ett ämne vi bara hade kommit in på. Det skulle bli väldigt intressant att få lära känna nya människor. När vi hade kommit en bit stannade jag framför en affär.

"Felicia, hit ska vi. Det är Forever 21 ju!" ropade jag till henne.

Vi gick in i affären och hittade hur mycket kläder som helst! Jag plockade på mig en massa klänningar, tubtröjor och ett par shorts.

"Jag går och provar dom här" sa jag till Felicia hon nickade och fortsatte sedan att leta.

Jag gick in i provrummet och började med att prova dom olika klänningarna. Det var en klänning jag verkligen fastnade för och den var vit och såg nästan ut som att vara gjor av spets. Men det var ett mjukt tyg och satt hur snyggt som helst. Jag bestämde mig för att köpa den plus två par shorts och en tubtröja. Jag gick mot kassan och betalde och gick sedan snabbt till Felicia som redan var klar.

Vi bestämde oss för att gå hem, eller tillbaks till skolan eftersom att vi bodde där.

---

När vi hade kommit till vårat rum gick Felicia direkt in i badrummet för att ta en dusch. Jag började plocka upp mina kläder och tog bort prislapparna och slängde dom i papperskorgen. Jag vikte ihop kläderna och la dom sedan i min byrå som snart var full med kläder. Jag bytte om till ett par myskläder och satte upp håret i en hög toffs. Snart var klockan 8 här i England, I sverige var klockan 9 eftersom den går en timme före. Tillslut kom Felica ut med handuken runt huvudet och hade på sig sina sovkläder. Jag satte på tv:n och bläddrade mellan kanalerna och hamnade sedan på ITV1 och där gick Vampire Diaries. Äntligen så fick man se sitt favorit program. Felicia satte sig brevid mig i soffan med en skål chips och satt och tuggade i sig, Jag var inte så speciellt sugen på chips.

När vi hade suttit och kollat på tv ett tag märkte jag att Felicia hade somnat. Jag började flina och ställde bort skålen som nästan var helt slut på chips och ställde den på bordet. Hämtade hennes täcke och bäddade om henne. Själv blev jag väldigt trött och bestämde mig för att gå och sova. Jag var helt slut och jag somnade snabbt.

---

Kapitel 5 då! Förlåt för en extremt dålig uppdatering. Mycket med skolan samt att jag inte har haft någon idé på vad jag skulle skriva. Skrev om kapitel 5 eftersom att det förra helt enkelt sög, haha!

Previous:

Efter bara ett par sekunder var vi uppe i luften och jag kände hur jag fick lock för öronen. Efter ett tag tog jag fram tuggummi och frågade om Felicia ville ha men märkte att hon sov och hade sitt huvud lutad mot min axel. Jag förstog att hon var jätte trött det var ju jag med tänkte jag. Direkt efter kände jag att jag blev jätte trött och stängde mina ögonlock för att sova.

Jag vaknade av ett duns och märkte att vi var framme i England, jag kollade åt Felicia's håll och såg att hon hade vaknat.

"Sovit gott, törnrosa?" sa jag och skrattade

Hon kollade på mig och flinade och slog till min arm.

"aj" och så gjorde jag en min.

Vi båda började skratta och vi båda märkte hur alla kollade på oss som om vi var konstiga.

---

När vi hade tagit vårat handbagage började vi gå ut från flygplanet för att skynda oss för att hämta våra väskor. Jag tänkte på att min väska skulle komma sist, och det gjorde den också. Som vanligt.

Vi släpade med våra väskor ut från flygplatsen och letade efter en taxi. Felicia hittade en snabbt och den snälla chauffören hjälpte oss att bära in väskorna i bilen. Jag och Felicia satte oss i taxin och sedan chauffören. "Where should I drive you girls?" frågade han snällt, "To Kensington High" Sa Felicia med ett snabbt och glatt svar. Chauffören nickade och började sedan köra ut på motorvägen.

"Just around the courner" hörde jag chauffören säga.

När vi svängt runt hörnet såg vi ett extremt stor hus, "det måste nog vara Kensington High" hörde jag Felicia mumla.

Jag nickade och kollade ut genom fönstret och det var nästan kväll, men det var inte så mörkt.

Sedan stannade taxin och vi var framme.

Jag klev ut ur taxin och gick mot bakluckan där chauffören stog och bärde ut våra väskor. Sedan hörde jag en bildörr smällas igen och såg att det var Felicia. När vi hade fått hjälp med att ta våra väskor betalade vi chauffören och gav honnom dricks. Felicia hade kommit igång och hade redan börjat gå mot skolan. "Vänta lite" ropade jag till Felicia och hon stannade. Jag sprang mot henne och tillsammans gick vi mot skolan. Hon öppnade dörren till mig och jag gick in, jag såg hur Felicia kollade sig omkring och sa sedan: Were Here!

---

---

Kapitel 3! hade tråkigt så jag skrev lite. / Emma

Glöm inte att gilla sidan på Facebook HÄR

När vi hade svängt runt hörnet så såg jag Felicia stå där och vänta med hennes pappa.

Vi stannade vid deras hus och jag gick snabbt ut ur bilen för att hjälpa henne med väskorna. Allt var klart och jag satte mig i bilen och såg Felicia krama om sin pappa och sedan började gå mot bilen. Mamma ropade hej till Felicia och hon svarade genast hej tillbaka glatt.

Jag kollade hur mycket klockan var på min mobil och såg att den var kvart i fyra och planet skulle gå halv åtta. Jag lutade mig sedan tillbaka och skrek "VI ÄR PÅ VÄG!"

Efter ett tag så var vi framme vid flygplatsen och mamma hjälpte mig och Felicia att bära ut väskorna. Jag gick mot henne och gav henne en kram och hon sa "Ta hand om dig, och smsa när ni är framme". "Jadå" sa jag och log.

Sedan kom Felicia fram och gav min mamma en kram. Vi började sedan gå mot flygplatsen, jag tittade bak och mamma stog fortfarande och kollade på oss. Jag log och vinkade mot henne och hon vinkade tillbaks.

Jag sprang ikapp Felicia och vi båda såg helt hyperaktiga ut. Jag öppnade den stora dörrn in till flygplatsen och kollade mig omkring, jag letade efter bokstaven B där vi skulle lämna våra väskor. Jag hittade B och vi började gå. Felicia lämnade väskorna först och märkte sedan att den var överviktig.

"hahah, hur mycket har du med dig egentligen?" sa jag och skrattade

"så mycket har jag inte, det är något fel på den dära apparaten" sa hon och flinade

Vi lämnade våra väskor och Felicia hade fått betala för att den hade vägt för mycket. Jag hade min kameraväska som handbagage och Felicia hade sin Louis Vuitton väska hon hade fått av sin mamma när hon fyllde 16.

---

Vårt plan skulle nu gå om en timme och vi hade redan varit förbi Tax Freen och köpt en massa godis och drickor.

Medans vi satt och väntade på att man skulle få kliva på planet snackade vi om allt möjligt när jag sedan kom på en sak.

"Vet du vilka One Direction är?"

"Det är väl klart, det är mitt favoritband" svarade hon

"Jaha.." sa jag och kollade bort.

Jag tittade på bordet brevid mig och såg att det låg en Engelsk tidning där. Jag tog upp den och började bläddra tills jag fastnade på en sida om One Direction.

"Gud så snygga!" fick jag ur mig

"vadå?"

"One Direction såklart, gud så snygga! ååh, kolla hans ögon!" och pekade på den blonda

"Det är Niall" Sa Felicia och skrattade

Niall tänkte jag, Niall. Jag fick rysningar i hela kroppen att bara äns se på han.

Sedan fastnade mina ögon på den brun, krullhåriga killen och sa:

"Åh, va snygg han är!"

Jag märkte hur Felicia kollade på mig och log. Jag blev hysterisk och pekade sedan på tre andra killar.

Shiet vad snygga dom va tänkte jag för mig själv.

Sedan hörde jag Felicia säga:

"Det där är Zayn, Liam, Harry, Louis och Niall" och pekade på dom.

---

Sedan hörde vi en röst i högtalarna och det var dags att gå på planet. Jag började rota fram min biljett och visade den för flygvärdinnan som såg extremt glad ut. Efter mig kom Felicia och jag väntade in henne. Vi gick en bit och sedan fick vi gå ut i det mörka kalla vädret för att gå på planet. Felicia gick först och jag var direkt bakom henne. Hon kollade på sin biljett för att hitta våra platser, hon stannade till och lyfte upp sitt handbagage tog sedan mitt och satte sig ner, Sedan så satte jag mig ner. Vi satt där helt tysta när det sedan var dags för att sätta på sig bältena. Felicia kollade ut i fönstret och jag såg hennes trötta blick som att hon kunde somna när som helst.

När flygplanet hade kommit ut på startbanan så stannade den upp för att värma motorerna och det hördes i hela flygplanet. Sedan åkte vi iväg med full fart och jag och Felicia fick ett leénde på läpparna, farten gjorde nästan så att jag skulle skratta men jag höll det inne. Efter bara ett par sekunder var vi uppe i luften och jag kände hur jag fick lock för öronen. Efter ett tag tog jag fram tuggummi och frågade om Felicia ville ha men märkte att hon sov och hade sitt huvud lutad mot min axel. Jag förstog att hon var jätte trött det var ju jag med tänkte jag. Direkt efter kände jag att jag blev jätte trött och stängde mina ögonlock för att sova.

---

---

Kapitel 2! Fick en kommentar och såklart skulle jag ju skriva en till då! :) / Emma

Glöm inte att gilla sidan på facebook HÄR

Jag vaknade av att min mobil väckte mig tidigt på morgonen och jag drog täcket över huvudet. Mobilen pep fortfarande och jag suckade. Sedan fick jag nog och drog ner täcket och stängde av alarmet. Jag kollade på klockan och den var 10. Jag hörde att någon knackade på dörren och jag sa "kom in.."

In i rummet kom mamma och satte sig på sängen och sa:

"Du får gå upp nu, vi ska hämta upp Felicia om 3 timmar"

Sedan satte hon sig upp och lämnade rummet.

Jag reste mig sedan upp och gick mot badrummet för att ta en dusch. Jag kom sedan ut från badrummet med en handduk lirkad runt mig. Jag gick mot min garderob för att välja kläder och drog sedan på mig en svartvit randig tröja med en ljusblå jeansskjorta över och ett par rosa shorts. Jag gick sedan ner till köket och mötte mamma som hade gjort frukost till mig. Hon hade gjort pannkakor till mig och hade tagit fram jordgubbssylt. Jag slängde mig i maten och kände att jag var jätte hungrig och dessutom var det gott. Jag plockade sedan undan frukosten och hörde sedan mamma säga "gumman jag tar hand om det, gå och gör dig klar". Jag log och gav henne en kram. Jag sprang upp på mitt rum för att fortsätta packa. Jag kunde inte fatta att jag skulle flytta till London med min bästavän. Sedan kom jag på att jag skulle ringa Felicia för att se om hon var vaken.

Jag tog mobilen från nattduksbordet och ringde upp Felicia.

Jag tryckte på ring och fick svar efter tre signaler..

"Hej Nicole"

"Tjenare Fells, börjar du bli klar?" sa jag

"Yess, ska bara ta det sista"

"Bra, skulle bara se om du var uppe" sa jag och flinade

"haha, jag är ju morgonpigg" sa hon och jag märkte att hon var sarkastisk

"Såklart. Men ska fixa det sista nu, jag ringer dig sen när vi är påväg" sa jag

"Okej, ses sen"

Sedan lade jag på och gick mot mina väskor för att kolla igenom om jag hade allt med mig. Jag gick igenom hela min packning och märkte genast att jag hade glömt min kamera.

Jag kollade runt i mitt rum och tog tag i kameran som jag sedan lade ner i kameraväskan och la den på sängen.

Jag gick mot mina resväskor och drog igen dom sen ställde jag dom upp och började dra ner en efter en ner för trapporna.

---

När jag fått ner alla väskor sprang jag upp på mitt rum för att hämta kameran och min mobil. Jag gick sakta ner för trapporna och där stog mamma och såg ledsen ut. Jag gick mot henne och sa:

"Det kommer att gå bra mamma" och gav henne en stor kram.

Hon log och hjälpte mig sedan att bära ut väskorna i bilen.

När det va klart satte vi oss i bilen och satte på säkerhetsbältena.

Mamma hade startat bilen och på radion spelades What Makes You Beautiful med One Direction, jag hade aldrig hört deras låt förut och jag tyckte faktiskt att den var bra.

Jag sänkte volymen och ringde Felicia som svarade snabbt.

"Hej vi kommer nu" sa jag snabbt

"okej va bra, jag är utanför om 1 minut" sa Felicia hastigt

"Ses snart!" sa jag och lade på direkt utan att Felicia hade hunnit svara.

Jag kände att jag var hyper och var full av glädje, "JAG SKA TILL LONDON" tänkte jag högt och började genast att bli ännu gladare.

När vi hade svängt runt hörnet så såg jag Felicia stå där och vänta med hennes pappa.

Vi stannade vid deras hus och jag gick snabbt ut ur bilen för att hjälpa henne med väskorna. Allt var klart och jag satte mig i bilen och såg Felicia krama om sin pappa och sedan började gå mot bilen. Mamma ropade hej till Felicia och hon svarade genast hej tillbaka glatt.

Jag kollade hur mycket klockan var på min mobil och såg att den var kvart i fyra och planet skulle gå halv åtta. Jag lutade mig sedan tillbaka och skrek "VI ÄR PÅ VÄG!"

---

---

Första kapitlet Skriven av mig Emma, en kommentar och jag skriver en till ikväll :)

Glöm inte att gilla sidan på Facebook HÄR :)