Morethanthisfanfic Kapitel 6, Happy & Worried

Previous, Nicole's perspektiv: När vi hade suttit och kollat på tv ett tag märkte jag att Felicia hade somnat. Jag började flina och ställde bort skålen som nästan var helt slut på chips och ställde den på bordet. Hämtade hennes täcke och bäddade om henne. Själv blev jag väldigt trött och bestämde mig för att gå och sova. Jag var helt slut och jag somnade snabbt.



Nicole's perspektiv:
Jag vaknade nästa morgon och kollade åt Felicia's håll och hon sov fortfarande, det förstod jag eftersom att hon var så trött igår. Jag gick met tunga kliv mot badrummet för att gå på toa och borstade igenom mitt hår och satte sedan upp det i en toffs. Jag gick sedan vidare mot köket och började steka ett par pannkakor. Jag brukade alltid göra pannkakor på lördagar och tänker fortsätta så. När pannkakorna tillslut var färdiga öppnade jag kylskåpet och tog fram lite sylt. När jag hade ätit klar ställde jag undan talriken och sylten och gick mot badrummet för att ta en snabb dusch.
-
Felicia's perspektiv:
Jag vaknade av att Nicole hade stängt igen badrumsdörren och kollade snabbt på klockan, den var 11.23. Jag gick snabbt upp och var väldigt hungrig och kände doften av pannkakor som kom ifrån köket. Jag gick med snabba kliv raka vägen mot köket och såg att Nicole hade gjort pannkakor och lämnat några till mig. Det var snällt av henne, hon brukade alltid göra pannkakor på lördagar. Jag kände efter om dom fortfarande var varma och det var dom. Jag öppnade kylskåpet och tog fram sylt och satte mig vid det lilla köksbordet. Jag åt upp det snabbt och märkte sedan att Nicole hade kommit ut från duschen. Nu när Nicole hade duschat klart så skulle jag passa på att ducha.
"Godmorgon Sömntuta" Hörde jag Nicole säga.
"Hahah, jag var ju jätte trött igår ju" Svarade jag tillbaks med ett leénde.
"Ja, jag vet. Du somnade ju i soffan" Sa hon och blinkade med ögat och jag började skratta. Jag fortsatte att gå mot badrummet, stängde dörren och satte på duschen.
-
Nicole's perspektiv:
Jag började att klä på mig och det blev ett par skorts och min favorit tröja som jag inte hade haft på mig på länge. Jag började att föna mitt hår och sen när det var torrt borstade jag igenom det och började sminka mig lite lätt. Jag tog på mig lite mascara, puder och rosa läppstift fixade håret lite och var klar. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra idag. Tillslut blev jag helt uttråkad och satte på radion. Där hördes det en låt som jag hade hört förut, Felicia brukade spela den för mig. Vad var det den hette nu igen? Juste det var ju What Makes You Beautiful med One Direction. Ieeep! Jag höjde volymen och började sjunga med och dansade runt lite smått. När sedan låten var slut började den spela upp Domino med Jessie J, en av mina favorit låtar och såklart sjöng jag med.
Sedan hade jag tråkigt igen.. Det fanns verkligen ingenting att göra. Jag bestämde mig för att gå ner på stan en sväng och köpa lite fika. Jag gick mot badrumsdörren och knackade på.
"Du Felicia jag går ut en sväng, jag kommer snart!" och till svar fick jag ett okej.
Jag gick mot den lilla hallen och satte på mig mina converse, tog min handväska och mina nycklar och gick ut för dörren.

Jag gick med snabba steg ner för trappan öppnade portdörren och gick mot Starbucks. Jag närmade mig starbucks och stannade vid övergångsstället. När det var min tur att gå över gick jag med ganska sega steg, jag hade ju inte direkt brottom? eller?
När jag var vid mitten av övergångsstället såg jag en bil komma med snabb fart rätt mot mig. Jag fick panik och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag blev helt fryst som om jag inte kunde röra mig.Jag såg en person komma springandes och personen sprang snabbt emot mig tog tag i min arm och flyttade mig från vägen.
"Omg, are you ok?!" Sa personen, jag kollade upp och såg en tjej i min ålder fast kanske något år äldre.
"Uhm.. Yeah I'm Ok." Sa jag och kollade mig omkring.
"Why did'nt you move out of the way, You could have been killed or something!" jag kollade upp på henne vad skulle jag säga? att jag fryste till?
"I could'nt really move" sa jag och kollade ner i marken.
"Well I'm glad your'e ok, maybe it's not the best timing but whats your name?"
"My name is Nicole, What's yours?"
"My name is Elena" Hon log mot mig och hennes leénde fick mit att le.
"Let me help you up" sa hon, det var väldigt snällt av henne.
"Thank you" Sa jag och log mot henne och hon log tillbaks.
Vi stog vid sidan av vägen och det blev grönt och bilarna började åka igen.
"Where were you going?" sa hon.
"Starbucks" svarade jag kort och pekade på skylten.
"Well, Let me help you there" Sa hon och log igen.
"You don't have to.."
"I want to, come here." Vi började gå över vägen då det var vår tur att gå över. Vi gick mot Starbucks och efter någon minut var vi framme.
"Thank you so much!" sa jag och log mot henne.
"Your welcome, It was nice meeting you Nicole!"
"It was nice to meet you too, But.. do you want to take a coffe with me?"
"Sure" sa hon och vi gick in på starbucks.
-
Jag beställde 2 kaffe och 2 stycken bullar och gick mot bordet där Elena hade satt sig. Hon var verkligen trevlig och snäll att prata med. Vi pratade om allt och vi försökte lära känna varandra. Hon var väldigt enkel att prata med, äntligen hade jag lärt att känna någon här och det kändes bra.
Vi hade pratat cirka en timme och hon var nu tvungen att gå.
"Wait Elena, Can I have you phone number?" sa jag
"Yeah sure" sa hon och skrev ner sitt nummer på en pappersduk.
"Here you go, It was nice to meet you." sa hon och log
"Thanks! See you, bye"
"Bye Nicole!"
Hon gick ut från starbucks och jag satt kvar för att dricka upp mitt kaffe. Jag såg att hon stannade för att sätta på sig sina solglasögon för det var ju ganska soligt ute just nu. Sedan tog hon upp telefonen då det var någon som ringde och gick sedan iväg.
När jag hade druckit upp mitt kaffe började jag gå hem.

10 minuter senare
-
Jag gick upp för trapporna, tog fram nycklarna och låste upp dörren. Jag tog av mig skorna och la väskan ner och gick runt i huset och letade efter Felicia.
"Hallå, Felicia är du hemma?" ropade jag. Jag fick inget svar så jag tog upp mobilen och försökte ringa henne och hon svarade inte och det kom till telefon svararen och jag la på. Jag skickade ett sms och skrev in: Hej, vart är du? ring mig! xx Nicole. Jag provade att ringa henne igen och fick inget svar igen. Vart kunde hon vara? klockan är ju 5 och hon har inte ringt. Jag började bli orolig, hon brukade alltid säga till om hon skulle någonstans. Efter ett tag provade jag att ringa ännu en gång och jag måste ha ringt minst 8 gånger och hon hade fortfarande inte svarat. Vart kunde hon vara?

Kapitel 6! Långt kapitel blev det. Och undra vart Felicia kan vara? Kommentera! /emma
2 kommentarer tills nästa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0